Telia är skumma
Bara för att dom gjort en kreditkoll (vilket dom väl gjorde innan dom beviljade bredband och digital-TV med?) och fann att jag har betalningsanmärkningar (som det fanns skulder knutna till då jag beviljades bredband och digital-TV)... så är jag inte betrodd att ha ett mobilt bredband, som skulle ha kostat mej 149:-/månad.
Men... jag är betrodd att ha bredband och dihtal-TV - som kostar bra mycket mer än 149:-/månad?
Hur skumt är inte det?
Jag menar... Jag ÄR ju redan kund!
Och, har redan fast telefon, fast bredband och digital-TV genom Telia.
Och, är inte pålitlig nog att få mobilt bredband, som komplement till det fasta bredbandet?
*jisses*
5 saker... - En utmaning
Fick en utmaning av TheDarkCrystal:
Fem saker i min frys:
Broccoli
Svarta vinbär
grönsaker
Glass
Rabarber
Fem saker i min garderob:
Kläder
Fleecefiltar
Gardiner
Handdukar
Sängkläder
Fem saker i min bil:
stereo
Papper
penna
Hundburar
GPS
Fem saker i min handväska:
Pennor
Timdagbok
plånbok
Bok
papper
5 offer:
Jag kan inte komma på 5... så, det står alla fritt att anta denna utmaning.
Ett angenämt uppdrag
Nu var det gjort!
Elonex har kommit ut i handeln. Och, idag beställde jag en.
En VIT!
Den har windows som operativsystem, och finns på The Phonehouse.
Vad är det för fel...
Varför ska dom behöva göra så ont emot Annika Östberg?
Hon är OSKYLDIG till de brott hon sitter i fängelse för!
ALLA VET att hon är OSKYLDIG!
Hon har suttit i 27 (TJUGOSJU) år nu - för något hon är oskyldig till... och, dom kan inte ens tidsbestämma straffet till 150 år.
VARFÖR måste dom fortsätta att straffa henne?
Och, jag säger "DOM" och låter både amerikaner och svenskar ta plats i det begreppet. För, de enda som verkligen hjälpt - eller försökt hjälpa - henne är människor som inte har någon makt. Och, där finns det en hel del människor som faktiskt gjort en hel del för att försöka hjälpa henne.
Men, dom som har makt... både i USA och i Sverige... att göra något åt saken... Dom verkar antingen helt likgiltiga eller så njuter dom av att göra henne illa.
Jag blir så upprörd!
Jag är själv ett "offer för ett icke fungerande system"... och jag har suttit isolerad i 8 år pga att jag var för sjuk för att slåss för rätten till vård (och kan fortfarande inte hävda min rätt)... så jag vet hur det känns...
Men, det är inte ens förnamnet till hur detta som Annika lever i måste kännas och vara.
Varför kan inte någon finna det i sitt hjärta att låta henne få bara komma hem till Sverige....?
Varför kan hon inte få tillbaka sitt liv?
Det liv som hon förlorade då hon tvingades att flytta till USA som barn,
Jag bad och hoppades så för att hon skulle få straffet tidsbestämt den här gången.
Men, icke...
Varför följs inte dom lagar som faktiskt säger att hon åtminstone ska flyttas till Sverige för att avtjäna straffet här?
Varför hjälper inte våra makthavare till?
Annika ÄR svensk medborgare!
Vad är det för fel på folk??
Flygfoto
Och, av den anledningen åkte vi dit härom kvällen. För att kolla in jobbet, och få en uppfattning, så vi kan ge henne en offert på vad det kostar att anlita oss till detta.
Igår kollade jag på hitta.se, för att se var gården ligger i förhållande till allt annat, och hur den ser ut i sin helhet, genom satellitbilden. (vi var där i beckmörkret på kvällen)
Och, jag hittade då FLYGFOTO... ;)
Satelliten hade fångat ett par flygplan som var på väg till flygplatsen i närheten.
(då vi var där så flög planen över oss med ca 3 minuters intervall)
Silversambo del 2
På vägen hem kröp en migrän på mej, så jag har inte mått så bra resten av dan.
Men, jag fick i mej av den underbart goda maten, i alla fall.
Hon hade gjort en vegetarisk rätt med championer, nån form av räkor, lök, paprika, squash och ris.
GULDKORT =o)
Gick genast för att se... förståss... och blev jätteglad då jag såg att JAG fått ett Guldkort av henne!
TACK!!!
Det handlar inte enbart om att få, utan även om att ge, förståss... precis i min smak... och här är reglerna:
(de följer på svenska för den som ev. inte kan engelska)
The rules of the award:
1. Only five people allowed.
2. Four have to be dedicated followers of your blog.
3. One has to be someone new or recently new to your blog and live in another part of the world.
4. You must link back to whoever gave you the award
Quite simple really - it is a way of saying thank you to those who take time out for wonderful comments to boost your day.
Reglerna för utmärkelsen:
1. Endast fem personer får utmärkas.
2. Fyra måste vara hängivna läsare av din blog.
3. En måste vara ny eller nyligen ny, och bo i en annan del av världen.
4. Du måste länka tillbaka till den person som gav dej utmärkelsen.
Ganska enkelt - det är ett sätt att säga tack till dom som tar sej tid att lämna underbara kommentarer att förgylla din dag med.
Nu till de som får GULDKORTET av mej:
Chaos - som jag hittade på nätet via hennes hemsida med underbar grafik redan 1997, och som jag känt "IRL" sedan minst 10 år tillbaka.
Ingrid - som är en underbart varm och trevlig kvinna, som har en hemsida fullspäckad av läsvärt och harmoni. Här kan man alltid "landa" och känna sej hemma.
Lisa - som är en ängel på jorden. Bor i USA och har inte lärt sej så mycket svenska än... (an Angel on Earth. Lives in USA and doesn't know enough swedish yet... therefor I'll keep this in english. Lisa gets this award because she is one of my ANGELS on earth. She knows me better than she possibly should. And we are so much alike in so many ways. A lot more than I have words for to tell her today.
Ingalill - En sann källa till inspiration. Trivs bättre och bättre dag för dag, med att besöka och läsa hennes blogg.
Bia - Ännu en stor källa till ispiration. Vilken fotograf! WoW! Vilka bilder! Och, man blir så varm inombords då man följer med i samvaron med barn, barnbarn, vänner och bekanta.
Silversambo
Idag har vi varit sambo i 25 år!
Eftersom vi inte är gifta så är det inte bröllop... men, SILVERSAMBO finns också ( NU - sedan jag "uppfunnit" det).
Idag väckte sambon mej 1 timme tidigare än vanligt, för vi ska försöka komma iväg till extrajobbet (på förra arbetsplatsen) lite tidigare idag (eftersom vi inte kan jobba längre än till 14:00... eftersom jag vill hinna förbereda mej och Loke för kursen ikväll)... och, det första jag såg då jag tvingade upp ögonen... var en bukett blommor som sambon plockat - och som han nu stack i handen på mej.
Är han inte Underbar?!?
Varje vår - sedan många år tillbaka - så plockar han alltid den första tussilagon han ser, och ger den till mej.
Han började med det då jag var sjuk, och satt isolerad och inlåst i lägenheten 7 trappor över jorden, med upp till 18 panikattacker/dygn. Och, då jag var så sjuk och isolerad att jag faktiskt inte hade nån uppfattning alls om årstider eller något annat utanför våra väggar.
Jag ÄLSKAR honom!
The 9/11 Chronicles: Part One, Truth Rising
Bilda dej din egen uppfattning om vad du tror, tycker, anser osv...
Oavsett... så är detta ett mycket viktigt ämne!
Det berör hela Jorden och alla invånare på den här planeten!
Jag har min uppfattning klar, sedan dag 1.
Vad det nu än leder till...
Jag hoppas att dom kommer in och äter igen, snart. Att dom inte blivit besvikna på oss för att vi inte släppt ut dom på så länge.
Vi ville ju inte att dom skulle behöva bli skjutna, bara för att dom råkade finnas till.
(och hotet sa att samtliga katter som bedräder gårdens mark - oavsett var dom hör hemma - skulle skjutas på fläcken)
Nu hoppas jag verkligen att det var sant, som vi blivit tillsagda, att katterna fått OK att gå ut (eftersom folk på gården nu vill ha ut katterna för att ta hand om råttorna, som inte ens anticimex rår på).
Hade katterna fått vara ute på våren&sommaren också så hade vi inte haft detta problem med råttorna nu.
Men, det blir råttinvasion då katterna ska hållas inlåsta varenda vår&sommar i 4 år - för att fåglarna ska leva helt utan faror (läs: naturlagar).
Rabalder & TV'n
Missade "Lånta fjädrar"
Har du inte sett den, så kan jag varmt rekommendera den!
Rolig, spännande och söt!
En klart sevärd film.
Nu får det vara nog!
Lönen var lägre än under all kritik och villkoren var fullständigt sanslösa...
Efter 5 år med detta tog det stopp och vi sökte annat jobb.
Jobb som verkade så jättemycket bättre.
Men, säg den lycka som varar förevigt?
Jobbade 177,5 timme + lite till under Juli månad. Anställningen innefattar 80 timmar/månad, och vi utgick ifrån att de resterande timmarna skulle betala sej i form av övertidsersättning (eftersom dessa timmar las ner på jobbet sedan arbetsgivaren beordrat om det). Men, det blev inte alls så... Istället sa arbetsgivaren att dessa timmar skulle blivit 80. Och, att göra allt detta jobb på 80 timmar (som tog 177,5 + lite till) hade varit en fullkomlig omöjlighet.
Lite senare ändrade arbetsgivaren på det och sa att dessa övertidstimmar ska ersättas genom betald ledighet... och vi kände oss nöjda och glada igen... ända tills idag - då det klargjordes från arbetsgivarens sida att övertidstimmarna är betalda för i och med att endast 31 övertidstimmar under nästföljande månad gjorts (alltså 111 timmar jobbade istället för de 80 som anställningen omfattar)
Så, nu är måttet rågat!
Arbetsgivaren har en skuld till oss på drygt 11.000:- och det ser ut att bli en vana att vi ska jobba mer än 100 timmar/månad med betalt för 80.
Och, då är det bättre att istället ta ströjobb... som ändå betalar sej.
Visst... det är en osäker inkomst.
Men, att ha en anställning som omfattar 80 timmar och ständigt jobba över gratis... Det är inte säkrare inkomst, det.
Nu är bara frågan vart man vänder sej för att få hjälp att få ut de pengar som arbetsgivaren vägrar betala för utfört arbete.
Himla trist att det skulle behöva bli så här! *sucka djupt*
Dís & Ålands hav
Vi var och hälsade på "mormor" (mattes mamma) på landet, och där var det - precis som förra gången vi var där - helt sjukt mycket mygg.
Det är ju precis mitt i skogen.
Men, också nära havet.
Och, matte fick för sej att JAG skulle få följa med till havet (som första hund i vår flock). Och, det var ingen baggis, precis.
Det var ju förståss jättekul att gå på promenad ensam med matte (som alltid), och jag fick nosa på svampar och en massa annat efter vägen.
Hellre det än att jag drog i kopplet, sa matte.
Men, när vi kom fram till havet blev det lite läskigt, faktiskt.
Vi gick inte ända fram till vattnet. Så, när matte stannade för att fotografera så la jag mej jättenära hennes ben, så jag hade henne mellan mej och havet...
Och, jag koncentrerade min blick åt det håll som vi kommit ifrån.
.jpg)
Men, jag var inte så rädd så jag skakade, i alla fall.
.jpg)
Men så ringde husse.
Han berättade att han fått blodsockerfall "mitt i skogen" (han var ute och kollade hur det såg ut vid ett pumphus, för jag och matte upptäckte att det forsade vatten på ett ställe) och nu mådde han inte så bra.
Så, vi avbröt våran promenad till havet, och gick för att ta hand om husse.
.jpg)
Och, då fick jag faktiskt gå jättefort en bit.
Husse fick äta äppelpaj när vi kom hem med honom, och sen mådde han bra igen en stund senare.
/puss från Dís
My internets's gone down
Loke e så duktig! :)
När sambon kommit in imorse så berättade han: "Loke kan nu öppna grinden!"
Han berättade att han hört hon som ofta, ofta är i stallet redan tidigt på morgonen, ropat på sina hundar med orolig röst. (Hon har en bordercollie och en blandras, båda hanar)
Då sambon tittade ditåt såg han RABALDER, som lekte med hennes blandras. LOKE satt en bra bit därifrån och tittade på.
Hon berättade att hundarna kommit emot henne, och hon hade då ropat "STANNA!". Loke hade stannat o satt sej... där han nu satt kvar. Men, Rabalder lyssnade inte. :)
Nu är ju Loke och Rabalder bara 6 månader (Rabalder har inte riktigt fyllt 6 månader än, dessutom), så det är EXTREMT duktigt av Loke att stanna och sätta sej så där. *stolt matte*
Och Rabalder är ju helt Normal. ;)
Och nu får vi hitta på ett LÅS på grinden ( - och kolla hur lång tid det tar för Loke att komma på hur man låser upp det)
Tänk vad små vi är, egentligen...
Men, även fast man faktiskt vet om att vi människor - även om man, som jag, är 174 cm lång - är mikroskopiskt små i jämförelse med Universum... så tänker man ju inte på det hela tiden.
Det är för stort för att riktigt tas in - tror jag.
Såg en animering på nätet som Discovery har gjort... Och, den gav mej återigen "aha-känslan" av hur små vi är.
Och, hur TACKSAM jag är för att jag lever!
Lagom till halvårsdagen
...så fick jag till en bra bild på våran minsta och yngsta familjemedlem - Rabalder.Det är inte så lätt att fotografera honom, eftersom han ytterst sällan är stilla. Och, då han nån gång råkar vara lite stilla så varar detta på sin höjd i 1 sekund. ;)
Rabalder träffade sin första husse igår.
(alltså uppfödaren - den "manliga valvan")
Och, han (uppfödaren) som egentligen inte är så superbegistrad i Rabalders mamma - Fifi - utan hellre vill ha en "riktig hund" (typ boxer) tyckte och sa flera gånger att Rabalder är riktigt söt, snygg, modig och knäpp. ;)
Han fick också se att Rabalder - som var den minsta och blygaste valpen i kullen - nu är allt annat än blyg, har vuxit om sin mamma rejält redan och dessutom är glad och social emot allt och alla (det sista är inte i enlighet med rasbeskrivningen - men växer man upp med 4 vita herdehundar så blir man som sin omgivning... och i vårt hem är alla vänner med varann).
Däremot har Rabalder redan visat tuffa tendenser, igenom att han redan lyfter på benet och kissar flera gånger i minuten ibland, han skäller då det kommer folk hem till oss osv.
Tänk om jag hoppat över Metrobloggen
Då hade jag tjänat pengar på mitt skrivande istället för att konstatera drygt ett år efter starten att jag inte tjänat ett öre (hos Metrobloggen).
Titta vilka (jämförelsevis "astronomiska") summor jag kommit upp i på mycket kort tid (och jättelite aktivitet dessutom):
|
|
Sov gott John Blund!
(Dom var ju faktiskt väldigt lika)
För mej är det en sorglig dag idag, sedan jag fått veta att Lennart Svahn är död.
En efter en försvinner människorna som varit grundstenarna i min uppväxt. Och, jag känner det som att jag blir mer och mer vilsen vartefter.
Jag hoppas att han visste hur mycket han betytt för en hel generation. :)
