Trauma

Imorse (ja, jag talar om onsdagen, eftersom jag änu är uppe och vakem trots att klockan slagit torsdag) då jag vaknade så mådde jag bra.
Men, efter att ha varit uppe typ 10 minuter så började ångesten och panikattackerna igen.
Så, jag letade fram Folktandvårdens hemsida och ringde numret som stod där.
Den som svarade i telefonen var ingen mindre än sköterskan som varit med om att behandla mej i torsdags och igår.
Jag berättade för henne hur jag mådde igår kväll och nu på morgonen, och hur jag upplevde den  nya tanden som enormt stor inne i munnen... och jag frågade om det kan ha frigjorts några gifter då dom tog bort amalgamet alternativt från plasten som byggde upp tanden... och om dessa i så fall kan vara orsaken till min ångest och dom "overklighetskänslor" jag hade. Men, hon sa att gifter trodde hon inte på.
Däremot trodde hon att jag reagerar på att det hänt 2 stora saker inom loppet av ett par dagar, och att jag pga min rädsla varit med om trauma, som kroppen och psyket kan reagera på efteråt.
Och, hon kände också att eftersom jag vant mej vid hur tanden kändes då den var nästan bara halv så blir det en stor omställning då den är hel.

Hon berättade att dom hade en narkospatient på onsdan, men hon kunde ringa efter 15 och berätta om dom hade möjlighet att ta in mej senare, för att kolla upp om tanden kanske är lite för stor, och i så fall slipa ner den lite.

Strax före 15:30 ringde hon sen tillbaka. Då mådde jag bättre och hade t.o.m lyckats tvätta håret på jobbet och mockat en hel del boxar.
Hon berättade att dom inte var klara än med narkospatienten, men att dom kan ta emot mej imorgon (torsdag) 9:45 (på deras kafferast).
Tandläkaren hade sagt (då hon berättat för honom om att jag ringt) att det kan hända att tanden blev lite för hög. Och då behöver den slipas ner så den inte får all belastning, och skadas av det.
Så, han ville att jag skulle komma.
Sen går ju han på semester, och jag ska till honom igen 2 september.
Men, till tandhygienisten mellan det den 15/8.

Nu ska jag försöka sova, så jag inte försover mej imorgon, då jag ska vara hos tandis, och förhoppningsvis få känna igen mej själv sen. *hoppas*

Men tänk... jag som varit livrädd för tandläkaren i hela mitt liv, och sprungit långt bort ifrån dom vid minsta chans... Nu söker jag hjälp hos dom.

(detta inlägg tog en stund att publicera sedan det "försvunnit" och återfanns nu i utkasten)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0