Har nu tagit steg 1...

...på min väg till att åter ha en underbar Dvärgspets i min flock och mitt hjärta.

Jag har inte glömt Tryggur... Och, det kommer jag aldrig att göra!

Men, först nu känns det ok att ha en Dvärgspets igen.
Och, idag har jag kontaktat en av de få kennlar jag sett som jag skulle vilja köpa valp av.

Jag vill verkligen inte köpa valp av en oseriös eller ointresserad uppfödare.
Utan jag föredrar en uppfödare som själv är noga med vem jag är, som valpköpare, och som vill ta del av valpens fortsatta liv även efter att den lämnat kenneln.

Jag skulle själv ha enormt svårt att släppa iväg de små.
Jag vet ju vilken vånda jag hade med mina vita änglabarn... och vilken oro jag fortfarande känner till o från.

Valpen jag tänker mej i framtiden är inte orange. Och, helst inte hane.
Gärna grå, beige, vit eller svart. Eller vit och svart.

Jag är inte där idag!
Men, jag är på väg dit.
Och, idag har jag tagit steg 1!
Idag har jag mailat en seriös uppfödare. För att etablera en god kontakt för framtiden - om jag godkänns.

Rabalder & TV'n


Dís & Ålands hav

Vi var och hälsade på "mormor" (mattes mamma) på landet, och där var det - precis som förra gången vi var där - helt sjukt mycket mygg.

Det är ju precis mitt i skogen.

Men, också nära havet.
Och, matte fick för sej att JAG skulle få följa med till havet (som första hund i vår flock). Och, det var ingen baggis, precis.

Det var ju förståss jättekul att gå på promenad ensam med matte (som alltid), och jag fick nosa på svampar och en massa annat efter vägen.
Hellre det än att jag drog i kopplet, sa matte.

Men, när vi kom fram till havet blev det lite läskigt, faktiskt.

Vi gick inte ända fram till vattnet. Så, när matte stannade för att fotografera så la jag mej jättenära hennes ben, så jag hade henne mellan mej och havet...
Och, jag koncentrerade min blick åt det håll som vi kommit ifrån.

Men, jag var inte så rädd så jag skakade, i alla fall.

Men så ringde husse.
Han berättade att han fått blodsockerfall "mitt i skogen" (han var ute och kollade hur det såg ut vid ett pumphus, för jag och matte upptäckte att det forsade vatten på ett ställe) och nu mådde han inte så bra.
Så, vi avbröt våran promenad till havet, och gick för att ta hand om husse.

Och, då fick jag faktiskt gå jättefort en bit.

Husse fick äta äppelpaj när vi kom hem med honom, och sen mådde han bra igen en stund senare.

/puss från Dís


Loke e så duktig! :)

När sambon kommit in imorse så berättade han: "Loke kan nu öppna grinden!"
Han berättade att han hört hon som ofta, ofta är i stallet redan tidigt på morgonen, ropat på sina hundar med orolig röst. (Hon har en bordercollie och en blandras, båda hanar)
Då sambon tittade ditåt såg han RABALDER, som lekte med hennes blandras. LOKE satt en bra bit därifrån och tittade på.
Hon berättade att hundarna kommit emot henne, och hon hade då ropat "STANNA!". Loke hade stannat o satt sej... där han nu satt kvar. Men, Rabalder lyssnade inte. :)

Nu är ju Loke och Rabalder bara 6 månader (Rabalder har inte riktigt fyllt 6 månader än, dessutom), så det är EXTREMT duktigt av Loke att stanna och sätta sej så där. *stolt matte*
Och Rabalder är ju helt Normal. ;)

Och nu får vi hitta på ett LÅS på grinden ( - och kolla hur lång tid det tar för Loke att komma på hur man låser upp det)


Lagom till halvårsdagen

...så fick jag till en bra bild på våran minsta och yngsta familjemedlem - Rabalder.
Det är inte så lätt att fotografera honom, eftersom han ytterst sällan är stilla. Och, då han nån gång råkar vara lite stilla så varar detta på sin höjd i 1 sekund. ;)

Rabalder träffade sin första husse igår.
(alltså uppfödaren - den "manliga valvan")
Och, han (uppfödaren) som egentligen inte är så superbegistrad i Rabalders mamma - Fifi - utan hellre vill ha en "riktig hund" (typ boxer) tyckte och sa flera gånger att Rabalder är riktigt söt, snygg, modig och knäpp. ;)
Han fick också se att Rabalder - som var den minsta och blygaste valpen i kullen - nu är allt annat än blyg, har vuxit om sin mamma rejält redan och dessutom är glad och social emot allt och alla (det sista är inte i enlighet med rasbeskrivningen - men växer man upp med 4 vita herdehundar så blir man som sin omgivning... och i vårt hem är alla vänner med varann).
Däremot har Rabalder redan visat tuffa tendenser, igenom att han redan lyfter på benet och kissar flera gånger i minuten ibland, han skäller då det kommer folk hem till oss osv.

RSS 2.0