Idag (eller snarare ikväll) är det 25 år sedan jag "rymde hemifrån", tog mej till ett par kompisar, träffade en kille där som jag bara träffat 2 gånger tidigare o inte visste namnet på, fick erbjudande om att stanna hos honom över natten (eftersom jag inte vågade åka hem).... och sen blev kvar där.

Idag har vi varit sambo i 25 år!

Eftersom vi inte är gifta så är det inte bröllop... men, SILVERSAMBO finns också ( NU - sedan jag "uppfunnit" det).

Idag väckte sambon mej 1 timme tidigare än vanligt, för vi ska försöka komma iväg till extrajobbet (på förra arbetsplatsen) lite tidigare idag (eftersom vi inte kan jobba längre än till 14:00... eftersom jag vill hinna förbereda mej och Loke för kursen ikväll)... och, det första jag såg då jag tvingade upp ögonen... var en bukett blommor som sambon plockat - och som han nu stack i handen på mej.

Är han inte Underbar?!?   

Varje vår - sedan många år tillbaka - så plockar han alltid den första tussilagon han ser, och ger den till mej.
Han började med det då jag var sjuk, och satt isolerad och inlåst i lägenheten 7 trappor över jorden, med upp till 18 panikattacker/dygn. Och, då jag var så sjuk och isolerad att jag faktiskt inte hade nån uppfattning alls om årstider eller något annat utanför våra väggar.

Jag ÄLSKAR honom!