Vi var och hälsade på "mormor" (mattes mamma) på landet, och där var det - precis som förra gången vi var där - helt sjukt mycket mygg.

Det är ju precis mitt i skogen.

Men, också nära havet.
Och, matte fick för sej att JAG skulle få följa med till havet (som första hund i vår flock). Och, det var ingen baggis, precis.

Det var ju förståss jättekul att gå på promenad ensam med matte (som alltid), och jag fick nosa på svampar och en massa annat efter vägen.
Hellre det än att jag drog i kopplet, sa matte.

Men, när vi kom fram till havet blev det lite läskigt, faktiskt.

Vi gick inte ända fram till vattnet. Så, när matte stannade för att fotografera så la jag mej jättenära hennes ben, så jag hade henne mellan mej och havet...
Och, jag koncentrerade min blick åt det håll som vi kommit ifrån.

Men, jag var inte så rädd så jag skakade, i alla fall.

Men så ringde husse.
Han berättade att han fått blodsockerfall "mitt i skogen" (han var ute och kollade hur det såg ut vid ett pumphus, för jag och matte upptäckte att det forsade vatten på ett ställe) och nu mådde han inte så bra.
Så, vi avbröt våran promenad till havet, och gick för att ta hand om husse.

Och, då fick jag faktiskt gå jättefort en bit.

Husse fick äta äppelpaj när vi kom hem med honom, och sen mådde han bra igen en stund senare.

/puss från Dís